Samuels Owens verkstad

En fika i det gröna hos skogsvaktare Bernhard Johansson
utanför ångbåtspionjären Samuels Owens verkstad,
någon gång vid sekelskiftet.
Byggnaden torde ha uppförts något år efter
det att Owen köpt mark i Häste 1811.
Här ska han ha byggt en del av sina uppfinningar och propellrar
och testat dessa i den bredvid belägna Dammsjön.
Verkstaden är fortfarande i mycket bra skick och
har har i dagarna blivit köpt av privatpersoner
efter att ha varit i Storas ägo under många år.

Andersbennings Station Del 2

Fick låna Signalen Årskrönika från 1958 av en arbetskamrat,
vars mormor var stins på Andersbenning.
Det är även hon som poserar brevid loket på bilden ovan.
Han själv kom dit som nyfödd 4 år innan nedläggningen,
samt bodde kvar där tills några år efter det att tågen slutat rulla.
Den scannade artikeln kommer här;

Och avslutningsvis en scannad bild från Avesta Tidning, okänt årtal

Andersbennings Station KNJ

Sent 50tal eller tidigt 60 VS 2010-10-23

En översiktskarta tagen från boken Norbergsbanorna.

Öppnades 1 Februari 1875, och var KNJ största mellanstation.
Omlastningsplats för Långgruvans malm som ditfraktades via en 2 km lång linbana.
Under högtrafikåren, 1906-1948,
omsattes det upp emot 25st tiotonsvagnar om dagen.
Banan lades ner 31 oktober 1958.
Stationshuset och vissa tillhörande byggnader stod kvar i några år
efter det att man städat bort spåret.
Enligt skrifter så har det stått vagnar kvar vid stationsområdet så sent som 1971.
Återkommer angående detta om jag lyckas få reda på närmare info.

Långgruvan Före/Efter

Långgruvan Centrum.
Flerfamiljshuset, anrikningsverket och smedjan.

En gruppbild. Har tyvärr varken namn eller årtal.

Laven, då och nu.

Lite korta fakta om en plats jag vandrat runt mycket på.
Med säkerhet vet man att första utmålet lades 1832.
1886 fraktas 6000 ton malm från Långgruvan,
vilket förmodligen ett snitt fram till1904,
då man kopplar in sig på Lillforsens kraftledning, bygger ett anrikningsverk
samt linbana till Andersbennings station.
Brytningen utvidgas, och från 1906 och fram till det bittra slutet 1948
har man ett årssnitt på 28300 ton malm.
Strax efter nedläggningen börjar avfolkningen av byn,
och i april 1949 skrev signaturen Per Flygare följande stycke
om bostäderna i tidningen Gruvindustriarbetaren.
”Så sent som för omkring fyra år sedan renoverades och moderniserades dessa för i runt tal 1/4 miljon kronor, enligt vad som uppgivits.
För närvarande står dock de flesta av de 35 bostäderna tomma och övergivna, sedan den lilla arbetsstyrkan skingrats som agnar för vinden”.
Runt 1960 tar till sist ägarna (Fagersta bruk ?)
beslutet om att riva/bränna ned alla hus.
Kvar idag står smedjan och transformatorstationen. Båda 2 mycket förfallna.

Brattfors/Garpenbergs Järnvägsstation

Hittade några fler äldre bilder från GFJs station i Brattfors

1922

1910
Är det bara jag, eller ser det ut att kunna urarta
i en pistolduell vilken sekund som helst ? ;)

Sör Nävde Pressfabrik

Avesta gamla krutfabrik en solig söndag i mitten av Oktober
Fabriken var i drift mellan 1911 och 1946.
Idag är det bara ett fåtal grunder och lite schaktmassor
som skvallrar om att något funnits på platsen.

Hittade iaf en bildkändis från forna dagar

Bålsjöverket igen.

Gamla Bålsjöverket. Byggt 1913, och nedbränt 1966 av Norbergs Brandkår.
Resterna begravdes under schaktmassor.
Det enda som står kvar idag är muren som ses under lastningsrampen.

Nya Bålsjöverket. Färdigställt 1960, nedlagt 1967.
Bland annat Banverket skall enligt utsago
använt sig av Bålsjö och krossat barlast fram till mitten av -90.
Men sen dess har det stått tomt.
Förutom en del som används som uppställningsplats för några bilar och husvagnar.

Några före/efterbilder från Norberg

Åsgruvan efter nedläggning, någon gång mellan -64 och -68,
innan man brände ner spelhus och övriga träbyggnader.

Åsgruvans gamla lave som brann ner 1943.

Kolningsbergs verkstad/gruvstuga och centralschakt på 30talet.
Centralschaktet byggdes 1913 och revs 1968.
Största djup blev ca. 280m

Bortom Näsgårds - Stripas jerngrufva

"Stripa jerngruva är så gammal att, ingen vet, när hon först blifvit uppfunnen och bearbetad"

En före/efterbild på Stripas ventilations och underhållsschakt

Läs mer om Stripa gruva genom att klicka på den här texten

Bålsjö

En bild på Bålsjöverket under uppbyggnad.
Året är troligen 1958 eller -59.

Åsgruvans "Rutschkana"

Pilarna påvisar spåret ner till Östanmossa.

Karta från boken Norbergsbanorna.

Ramlade in ett par äldre Åsgruvanbilder på mail idag från eldsjälen Torsten i Norberg.
Och på en av dem skymtar man den s.k rutschbanan som jag nämde i ett tidigare inlägg.
Denna 800m långa bana skall enligt ovan nämnda bok blivit byggd 1911.
4 fyllda malmvagnar i taget släpptes iväg med släpande lina och drogs efter lossning vid Östanmossa anrikningsverk tillbaka till gruvområdet via ett spel.
Banan var i drift fram till ca 1960.
Därefter transporterades all malm under jord på 225m djup till det nybyggda Bålsjöverket.

Ska man tro årtalen rätt här så.... tack vare centraliseringen måste det nyuppbyggda Östanmossaverket blivit överflödigt i samma veva som det stod klart för användning ?
Som tidigare skrivet så brann det 1957, och stod klart igen 1960,
samma år som Bålsjö invigdes.
Dessutom fanns det redan 1951, planer på att centralisera driften.
Så varför bekymrar man sig då om att återuppbygga Östamossa ?
1957 lär ju byggnationerna ute vid Bålsjö varit i full fart,
både ovan och under jord.
Kan hända att Östanmossa använts till andra gruvor, vilka det nu kan ha varit... ?
Får väl intervjua Torsten om det.

Klicka på den här texten för att läsa mer om Bålsjöverket

Brattfors bruk

Brattfors hårde män i hatt och mustasch !
Notera hur stolt rävföraren verkar vara över sin klump med järn.
Man kan nästan höra honom tänka;
-Johoddu gösse, dä hänna mä smii ä´nt nån lek int !

Skulle verkligen vilja se ett foto från platsen istället.
Målning/Teckning i all ära, men dessa brukar sakna mycket
av detaljerna man behöver för att kunna orientera sig på området.

Nej, inte en grindstolparna fick vara ifred.

Inte undra på att man idag inte ens kan fantisera sig till vart hyttan stod.
Korpaktiga bönder som under åren plockat bort all från platsen.

Tack Lars som mailade mig några fler ledtrådar till det förflutna.

Åsgruvan

Nygruvan med Åsgruvan i bakgrunden.
Någon gång innan 1966
(Nygruvan revs det året)

2010

En snabb visit till brutalbetonglaven vid Åsgruvan i Norberg... för att den gör sig bra på bild.

Några ihopskrapade fakta;
1943 brann gamla laven från 1918 ner.
1944 hade denna skapelse tagit dess plats, och var i drift fram till 1964.
Malmen fraktades upp i tunnvagnar som sattes i hissar.
Ovan jord tappades berget i vagnar och transporterades ned till närliggande
Östanmossa anrikningsverk via en "rutschbana".
(vagn på smalspårig räls kanske? osäker)
Anrikningsverket brann 1957, men ett nytt byggdes upp och stod klart 1960.
(Vart man anrikar malmen under de 3 återuppbygnadsåren skulle vara intressant att veta. Närliggande Nygruvan kanske?)
Innan nedläggning hade man kommit ner på 225 m. djup.
1968 revs alla omkringliggande byggnader, såsom spelhus, gruvstuga, rep.verkstad och någon form av kontorsbyggnad, endast laven blev kvar, och det är då iaf jag glad för.
Den gör sig bra där i backen, en sen och solig eftermiddag i slutet av september.